Jag fick veta att min första häst jag hade när jag var liten, var till salu. Han måste jag bara köpa! Jag ville aldrig sälja honom, men mamma tävlade monté förr så när min fina häst närmade sig 12 år så var det dags att sälja honom. Jag var så ledsen när jag lämnade över hästen till de nya ägarna. Nu är det runt 8 år sen, men jag glömmer aldrig den hästen. Det kommer alltid att vara min favorit! Kan säga att jag redan haft 7-8 st olika pga mamma intresse med monté.

 

Tillbaka till att han var till salu. Mamma hörde av sig i torsdags att vi var intresserade, men att vi skulle höra av oss när vi fick klartecken om fall det fanns en stallplats där vi är. Vi hörde av oss igen dagen efter, men då tydligen så hade de sålt honom. Man bara tack för den käftsmällen!

 

Hästen är idag 20 år. Jag ville ha honom som skogsmulle och veta att han har det bra de sista åren i hans liv och veta vart han är.

 

Nu sitter jag här och lipar och tycker allmänt synd om mig. Väger även tanken med att ta en paus ifrån stallet/hästarna. Har varit i ett sånt dröm moln av lycka och dagdrömt om hur allt skulle bli när jag hade fått hem honom igen. Nu känns det som att all ens energi har tagits ifrån än.